Vid den amerikanske försvarsministern Lloyd Austins besök i Sverige (19/4) har en svensk regering för första gången ett mer substantiellt bilateralt försvarsavtal med USA inom räckhåll. Med ett Defence Cooperation Agreement (DCA) kan USA ha förråd för vapen och annan utrustning på svensk mark. Och beredskap för operativa militära insatser vid ett angrepp mot Sverige.
Befintliga avtal om försvarssamarbete med USA från S-regeringens tid är i båda fallen Statement of Intent (SOI), icke juridiskt bindande avsiktsförklaringar utan bäring på skarpa lägen. Det första från 2016 tar upp ”interoperabilitet, utbildning och övningar, materielanskaffning, forskning och utveckling”. Det andra 2018, där även Finland omfattas, innehåller bl a en ”intensifierad försvarspolitisk dialog”. Beskrivningen är S-regeringens egen i en skrivelse till riksdagen (2020/21:56).
S-regeringen och försvarsminister Peter Hultqvist tenderade att överdriva betydelsen av den här typen av allmänt hålla avtal. Med ett storkrig under uppsegling i Europa föll den retoriken platt till marken och tvingade S att lägga om kursen mot Nato.
I Media från insidan (https://timbro.se/forlag/media-fran-insidan-om-journalistik-och-maktspel-pa-tidningar-och-tv/) beskriver jag hur det gick till när Hultqvist tvingades backa från sina utsagor i media om att USA utfärdat informella försvarsgarantier vid hans möte i Washington med Trumpadministrationens försvarsminister James Mattis i maj 2017 (s. 367 ff).
I DCA-frågan är Sverige sent ute jämfört med övriga Norden. Norge skrev under ett DCA med USA redan 2021. Danmark inledde förhandlingar i februari 2022 och Finland i september 2022. I Sverige var S-regeringen upptagen med Natofrågan, först internt i partiet och sedan med Turkiets invändningar mot svenskt medlemskap, och kom inte till skott innan regeringsskiftet var ett faktum. Först vid Folk och Försvars rikskonferens i januari 2023 kunde försvarsminister Pål Jonson (M) meddela att den borgerliga regeringen påbörjat förhandlingar med USA.
Lloyd Austins Sverigebesök är det fjärde i ordningen av en amerikansk försvarsminister under drygt 40 år och kan i det perspektivet illustrera svensk säkerhetspolitik över tid. Nu sammanfaller det i tiden med den största militärövningen, Aurora 2023, i Sverige på decennier: 26 000 soldater från 14 länder, bl a 700 från amerikanska marinkåren. Scenariot är att bekämpa ett fiktivt ryskt anfall mot Sverige.
– Just nu är ryssarnas resurser bundna i Ukraina, men deras flygvapen är intakt och även de marina delarna är intakta, säger övningsledaren, brigadgeneral Stefan Andersson till Expressen.
Först ut i den korta raden av amerikanska besökare från försvarshögkvarteret Pentagon var Casper Weinberger 1981 och Dick Cheney 1992, två republikanska hökar och karriärpolitiker till skillnad mot demokraten och yrkesmilitären Austin.
Weinberger träffade Sveriges Torsten Gustafsson (C) på Musköbasen, dit Austin nu ska transporteras över Hårsfjärden med en av marinens Visbykorvetter för sitt möte med Pål Jonson. När den sovjetiska ubåten U137 gick på grund i Blekinge skärgård strax efter Weinbergers besök tillskrevs Gustafsson citatet “även om vi betraktar oss som neutrala, så vet vi var vi hör hemma.”
Dåvarande oppositionsledaren Olof Palme (S) rasade: ”Ett sådant uttalande går knappast att förena med bevarad trovärdighet för vår neutralitetspolitik”, den som Palme efter sin egen tid i underrättelsetjänsten bättre än någon annan visste var en bluff. I boken Olof Palmes ungdomsår beskriver jag den perioden ingående. Statsminister Thorbjörn Fälldin (C) försvarade Gustafsson som satt kvar (Riksdagens protokoll 1981/82:17).
Tio år senare satt en ny borgerlig regering vid makten. I sin första regeringsförklaring 1991 slog statsminister Carl Bildt (M) fast att ”den svenska säkerhetspolitiska huvudlinjen, som sammanfattats i uttrycket ’alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig’ bibehåller sin grundläggande betydelse.”
När Dick Cheney, senare vicepresident under Georg W Bush, kom till Sverige i maj 1992 och träffade sin kollega Anders Björck (M) på en flygbas i Norrland var läget förändrat i grunden efter Sovjetunionens upplösning ett halvår tidigare. I regeringsförklaringen på hösten ströks neutraliteten för första gången på decennier. Bildt nöjde sig nu med att ”Sverige står utanför militära allianser”.
1994 ersattes det hemliga militära västsamarbetet från Erlander- och Palme-epokerna under det kalla kriget med ett partnerskap med Nato. 1995 blev Sverige medlem i EU.
Vid det tredje amerikanska besöket i juni 2000 satt demokraten Bill Clinton i Vita Huset. Försvarsministern William Cohen som träffade Björn von Sydow (S) på Haga slott var ändå republikan. Vid millenieskiftet ett halvår tidigare hade Vladimir Putin efterträtt Boris Jeltsin som tillförordnad president i Ryssland. I maj utnämndes han till permanent statschef.
I Europa rådde avspänning. 1999 inleddes utvidgningen av Nato med nya medlemsländer från det gamla Östeuropa – Polen, Tjeckien, Ungern – i samband med försvarsalliansens 50-års-jubileum. I Sverige fortsatte nedrustningen av det militära och civila försvaret, först under Göran Perssons S-regering och senare i regi av Fredrik Reinfeldts alliansregering.
I Lissabonfördraget 2007 fick Sverige och andra alliansfria länder igenom ett undantag från paragraf 42.7 om att undsätta EU-länder som utsätts för angrepp med alla till buds stående medel, inklusive militära:
”Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemmars säkerhets- och försvarspolitik.”
Förändringar som krävde ömsesidiga förpliktelser satt med andra ord hårt inne.
Fr o m 2009 har såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar i både regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer ställ sig bakom den allmänt hålla solidaritetsförklaringen:
”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”
Efter den illegala ryska annekteringen av Krim 2014 fick Sverige en formaliserad status som nära partnerland till Nato (”Enhanced Opportunity Partner”). Övriga länder med det så kallade guldkortet är Australien, Georgien, Jordanien och från 2020 Ukraina, före Natointrädet i april även Finland. I S-regeringens säkerhetspolitik bet sig den militära alliansfriheten ändå fast. Nu med tillägget att ”den tjänar oss väl”, i aktivt tempus. Först i maj i år, tre månader efter den ryska invasionen lade S om kursen.
När Loyd Austin och Pål Jonson träffas på Muskö är regeringens mål att ett Defence Cooperation Agreement mellan Sverige och USA träder i kraft 2024. Svensk säkerhets- och försvarspolitik är på väg att tillföras en ny dimension, även vid sidan av det förväntade medlemskapet i Nato. Jonson kan lyckas där Hultqvist misslyckades.