I januari var Folk och Försvar tillbaka i full skala på Högfjällshotellet i Sälen efter två pandemipräglade år med digitala rikskonferenser från Stockholm både 2021 och 2022. En till synes röd tråd 2023 var att såväl justitieminister Gunnar Strömmer (M) som försvarsminister Pål Jonson (M) gick till en koordinerad offensiv med skärpta krav på polisen och det militära försvaret.

Regeringen har utlovat satsningar och framsteg. Nu måste statsråden agera för att leva upp till det och då sätts myndigheterna under ökat tryck.

Rikspolischefen Anders Thornberg svarade på regeringens initiativ med att tala i tungor. ÖB Micael Bydén bytte fot mitt i steget och rättade fogligt in sig i det nya politiska ledet. Säpochefen Charlotte von Essen, som klarade sig undan politisk intervention, valde att lanserade en egen påverkansoperation om ett ökat ryskt underrättelsehot mot Sverige.

Moderatorn Eva Hamilton gjorde ett försök att få ett konkret svar på om det varit ”en tydlig ökning av hot sedan Sverige beslutade om medlemskap i Nato?”

Säpochefens svar var av goddag yxskaft-karaktär:

–Vi har ju under ett antal år lyft fram att vi ser ett förändrat och ökat hot och ett breddat hot från främmande makt och det gäller ju också Ryssland.

• Det är ytterligare fart?

–Vi ser att det finns risk för fortsatta aktiviteter och det är klart att omvärldsläget riskerar att öka de hoten.

• Men blev det en tydlig skillnad? Hotet från Ryssland har påpekats under tidigare år, blev det en tydlig skillnad?

–Exat vad vi ser och vad vi ser för förändringar är inget vi som vi går in och pratar om.

Det sista sagt med ett småleende. Som om att alla borde veta att Säpo aldrig klargör vad man menar när man strör påståenden omkring sig i olika ämnen. Naturligtvis fick utspelet stort genomslag i media, inga kritiska frågor ställdes om den påstådda ökningens omfattning eller karaktär. Säkerhetspolisen agerar aldrig av en slump i det offentliga rummet och eventuellt ska von Essens anförande ses i skenet av kommande domar mot de GRU-kopplade ”spionbröderna”. Ett frikännande eller milda straff i tingsrätten skulle vara en PR-mässig katastrof efter allt spinn om allvaret i situationen och jämförelser med landsförrädare som Wennerström och Bergling. Utredningen är hemligstämplad i varje detalj. Ändå har rubb och stubb planterats i media.

Det kan också uppstå tveksamheter kring hur Säpo hanterar den pågående förundersökningen om sabotaget mot Nord Streams gasledningar i Östersjön i höstas. Det är väldigt tyst om vad som sker i det ärendet. Säpo kan m a o hamna på defensiven inom en snar framtid och då kan det vara strategiskt att plocka billiga poäng när tillfälle ges.

I Sälen slapp Säpochefen av någon anledning undan berättigade frågor om hur det går med utredningen om explosionerna vid Nord Stream. Trots att Säpochefen själv stod på scenen och pratade om att det föreligger risk för ryska sabotage mot energiförsörjningen, transportsektorn och telekommunikation, samt att Ryssland för egen del driver på tesen att det är väst som ligger bakom sprängningarna och har pekat ut brittiska specialförband som den skyldiga parten.

Strömmers och Jonsons vad det verkar samordnade aktion fick heller ingen särskild uppmärksamhet och analyserades inte närmare i media. Onekligen ger det ett märkligt intryck att drösvis med journalister instuvade på ett hotell med mängder av centrala makthavare från alla samhällssektorer inklusive näringslivet kan åstadkomma så lite av intresse. Dessutom i ett skärpt säkerhetsläge för Europas och Sveriges vidkommande, inramat av ett pågående ryskt invasionskrig i Ukraina, i ljuset av ett svenskt Natointräde på hold och den utdragna och tröstlösa tvekampen med Turkiet om ratificeringen. Det vilar något unket över det hela, inte över Folk och Försvar som arrangemang, det är vad det utger sig för, men över den mediala undfallenheten och passiviteten på konferensen.

Under min tid som försvarsreporter på Svenska Dagbladet 2015–2021 bevakade jag regelbundet Folk och Försvar och försökte då vinnlägga mig om att upprätthålla ett kritiskt förhållningssätt och driva en egen agenda. Det lyckades väl inte alltid men ambitionen var att ta upp kontroversiella ämnen och försöka skaka om och störa lite i det allmänna gemytet. Morgontidningarna levererades i stora buntar till hotellet, låg framme i stora buntar i matsalen och tilldrog sig stort intresse från deltagarna. Det hände också att mina artiklar väckte ilska från närmast berörda och det var ju avsikten. Att många framträdanden på konferensen i Sälen kan vara förutsägbara och småtrista behöver inte betyda att medias representanter lägger sig ner och dör. Folk och Försvar fungerar generellt som en klubb för inbördes beundran och samsyn och det ställer högre grad än vanligt på ett självständigt och medvetet uppträdande från medias sida. Tomgång är inget idealtillstånd för journalistik.

Vid ett tillfälle rapporterade jag om hur dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist (S) smet från värnplikten under det kalla kriget (se inlägg 30/8 2022). Ett annat år om hur Försvarsmakten systematiskt försökt mörklägga att det tyngsta beviset från ubåtsjakten i Stockholms skärgård i oktober 2014 hade visat sig vara en signal till en SMHI-boj när den skulle bärgas av Sjöfartsverket i Östersjön och att det skett en förväxling med en kränkande ubåt vid den preliminära analysen – vilken basunerades ut som fakta över land och rike av ÖB och den dåvarande S-MP-regeringen en månad senare. En större flopp har försvaret/marinen nog aldrig upplevt. Om det verkligen var ett främmande undervattensintrång den gången går inte att veta. Försvarsmakten vill ge sken av det, men locket är hermetiskt tillslutet och slutrapporten hemligstämplad i 70 år i allt väsentligt. Det var inget populärt avslöjande när det begav sig. Hela den historien berättas i boken Media från insidan.

Efter den borgerliga valsegern och det stundande regeringsskiftet i oktober skrev jag ett inlägg här på bloggen om att den nya Kristersson-ledda regeringen ”måste förhålla sig till ett pärlband av försvars- och polischefer som inte håller måttet” (3/10). Jag tog ÖB Micael Bydén och Rikspolischefen Anders Thornberg och några toppchefer till som exempel, alltså själva gräddan. Min rekommendation till regeringen var att omgående byta ut vederbörande av ren självbevarelsedrift. Bäst-före-datum är i båda fallen utgånget med råge. För tydlighetens skull bör nämnas att det var innan polisledningen skakades av den skandalen kring Nationella Operativa Avdelningen (NOA) och den infekterade relationen mellan chefen Mats Löfving och underrättelsechefen Linda Staaf, den som nu rullar vidare i form av anmälningar och diverse mer eller mindre relevanta utredningar.

Inget åtgärder av den typen har vidtagits men i Sälen skruvade regeringen nu åt tumskruvarna ett par varv avseende Thornberg och Bydén.

Gunnar Strömmer presenterade åtgärder för att driva upp intensiteten i kampen mot gängkriminalitet och dödsskjutningar. I sitt tal meddelade han att Polismyndigheten måste öka den operativa förmågan, alltså att gripa och lagföra kriminella och naturligtvis gärna agera preventivt och inte bara invänta nästa dödsskjutning. Regeringen kommer att fatta beslut om ett särskilt uppdrag till Thornberg och polisledningen. Framför allt måste verksamheten vid skandaltyngda NOA effektiviseras. Ett annat fokus är att öka kapaciteten vid det som en gång hette Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) och numera kallas Nationellt Forensiska Centrum (NFC). Att analysen av beslag och fynd från brottsplatser dröjer har varit en visa i åratal utan att det gjorts några framsteg.

–Nu görs historiska ekonomiska resursförstärkningar av hela rättsväsendet, inte minst polisen. Med det följer förstås berättigade förväntningar från medborgarna på resultat, förklarade justitieministern och det är svårt att missuppfatta innebörden formuleringar som ”vi måste få till en helt annan samlad systemkraft för att trycka tillbaka de kriminella gängen.” Varningen är utfärdad. Polisen måste börja vissa resultat annars kommer centrala befattningshavare med Rikspolischefen i spetsen att ryka all världens väg. Bara att tugga i sig kan man tycka.

Anders Thornberg framträdde några timmar efter justitieministern under avslutningsdagen i Sälen och verkade i vanlig ordning befinna sig i en alldeles egen verklighet. Iförd den för officiella sammanhang avsedda uniformsutstyrseln med blänkande axelklaffar pratade Rikspolischefen om allt annat än sitt eget ansvar för det ökade antalet dödsskjutningar med 61 offer bara under 2022 och totalt 241 dödade under hans fem år på posten som det högsta polishönset.

I samband Ebbe Carlsson-affären i slutet av 1980-talet menade dåvarande M-ledaren Carl Bildt att bokförläggarens alternativspaningar förvandlat polisens jakt på statsminister Olof Palmes mördare till ett ”hönshus”. Thornbergs era bär samma prägel.

När jag själv intervjuade Anders Thornberg i Sälen i januari 2020 gjorde jag ett försök att sätta honom under press angående det besynnerliga initiativet att bekämpa gängkriminalitet och skjutningar genom en ”särskild nationell insats”, den s k Operation Rimfrost, av allt att döma resultatlös. Senare medgav även Polismyndigheten att det blivit ett misslyckande. När jag frågade försökte Thornberg hålla skenet uppe (SvD 14/1 2020):

–Det jag är mest nöjd med är det som inte står i siffrorna är alla påtagliga bevis från allmänheten som uppskattar att det är en ökad polistäthet.

• Vad skiljer Rimfrost från vanligt polisarbete?

– Att man koncentrerar resurserna på ett annat sätt. En sak är underrättelseverksamheten, vi har identifierat ett antal hundra individer i region Syd, och det håller vi på att göra i hela Sverige nu, som är av särskild betydelse för den här brottsligheten. Inom ramen för Rimfrost jobbar vi mot de här utförarna, vi identifierar individer och när vi hittar dem sätter vi in alla tillgängliga resurser för att slå ut dem.

• Är det inte det som är vanligt polisarbete?

– Det gör vi hela tiden. Det här är inget nytt, men vi gör det i en bättre koncentrerad form med betydligt mer resurser.

Vid årets Folk och Försvar svarade Rikspolischefens med en intetsägande klyscha på regeringens framstöt: ”Vi måste kunna göra bättre framöver. Vi måste bli mer effektiva, vi måste leverera bättre.” Förutom detta hänvisade han som alltid till det ansvar för brottsspiralen och våldet som vilar på alla andra aktörer i samhället än just det egna polisfögderiet.

Thornberg har haft fem år på sig. Ett år återstår av hans förordnande. Under tiden ska polisskandalen med förhör och eventuella rättslig prövning upp på bordet. Även Thornbergs egen roll i härvan kommer att skärskådas i sammanhanget. Att han själv tillsatt den externe utredaren och f d domaren Runar Viksten är lika systemhotande som den brottslighet han pratade om i sitt anförande på Folk och Försvar. Utredare utnämns med fördel av andra än av den som själv ska granskas.

Viksten var också ordförande i försvarsunderrättelsedomstolen när Thornberg var Säpochef och friade Säpo från sjabbel i fallet med terroristen Akilov efter det blodiga lastbilsdådet på Drottninggatan 2017. Han är ingen oberoende person och skulle av det enkla skälet inte tilldelats uppdraget överhuvudtaget. Regeringen har valt att se mellan fingrarna med detta och det övertygar inte. Absolut ingenting tyder på att det ser bättre ut med gängkriminaliteten vid nästa rikskonferens i Sälen 2024.

Försvarsminister Pål Jonsons bidrag till den skärpta kravbilden gentemot försvaret blev att introducera begreppet ”tillväxtbaserat politiskt ledarskap” på Högfjällshotellet. Googlar man på detta blir antalet träffar i media en nedslående nolla, dvs inget genomslag. I sak var det en tydlig och skarp uppmaning till försvarsmyndigheterna om att öka trycket i verksamheten här och nu:

–Det syftar till snabbare tillväxt genom att ge försvaret en större handlingsfrihet. Det handlar t ex om rambeslut som ger myndigheterna större flexibilitet i genomförandet av utbildnings- och övningsverksamhet, det handlar om ändringar i tillstånds- och processfrågor och det handlar om möjligheter till effektivare upphandlingar.

–I gengäld förväntar jag mig myndigheter som är villiga att agera snabbt och innovativt för att säkra en ökad försvarsförmåga. När det pågår ett krig i Europa kan det inte vara ”business as usual” – Exceptionella tider kräver exceptionella åtgärder.

Detta är inte vad Försvarsmakten vant sig med att höra under åtta år med Peter Hultqvist (S) vid rodret i S-ledda regeringar.

– Det tar tid att bygga militär förmåga, mässade Hultqvist redan i anslutning till försvarsbeslutet 2015.

För S passade det som hand i handske, det var stora ord om att satsa på att återinföra ett fungerande totalförsvar men eftersom det var en tidsödande process var det ingen idé att höja försvarsanslagen för mycket och för snabbt. Det skulle bara ställa till problem. Pengarna kunde då användas till annat, vilket inte minst dåvarande finansministern Magdalena Andersson (S) uppskattade.

Det var också ett budskap som ÖB anammade med hull och hår. Micael Bydén kunde nöja sig med att låta som ett välrepeterat eko av Hultqvist och i övrigt arbeta på i makligt tempo. Med tiden utvecklade han ett eget mantra om att det är en ”mental utmaning”, en ”mental resa” (se t ex DN 18/1 2020, Expressen 9/10 2022) att rusta upp försvaret, dvs att det är inte något man kan gör i brådrasket och med annat än beprövade metoder. Så länge S höll i taktpinnen motsatte sig Bydén även en BNP-nivå till försvaret på två procent före 2028. Också efter den brutala ryska invasionen av Ukraina för snart ett år sedan höll han fast vid det.

ÖB:s s k militära råd från november är en mästerlig uppvisning i obstruktion mot att öka takten i upprustningen av det svenska försvaret. I media koncentrerades uppmärksamheten kring rapporten till att ”Försvarsmakten inte vill sätta upp några gränser för hur försvaret ska integreras i Nato – varken för kärnvapen eller permanent Natotrupp på svensk mark”, som det formulerades av TT trots att inget av det överhuvudtaget är aktuellt.

ÖB:s underlag ”för fortsatta politiska ställningstaganden”, som det kallades, bestod som vanligt av ett huvuddokument jämte bilagor, den här gången två till antalet samt 14 underbilagor, varav sex hemliga. I den öppna delen av materialet återfinns det mest intressanta avsnittet i underbilaga 1:2 om ”förmågeutveckling”, punkten ”Styrning av försvaret”, sid 53 ff. Ett exempel:

”I likhet med vad regeringen angav i den försvarspolitiska propositionen för 2021– 2025 så kommer återuppbyggnad av militär förmåga kräva stora ekonomiska resurser och det kommer ta lång tid. Det finns en påtaglig fördröjning mellan att beslut om inriktning fattas och resurser tillförs till dess att den beslutade förmågan uppnås. Med utgångspunkt i rådande osäkerheter och avsaknad av erfarenhetsvärden har Försvarsmakten kontinuerligt påpekat att planeringen under tillväxt behöver vara iterativ.”

Det här typen av dribblande är ett standardförfarande i militär rapporter, rotvälska på ren svenska. Obs att det bara var ett exempel av otaliga. Ett till bara för att tydliggöra vad det rör sig om:

”Det kan även föreligga behov av justeringar i regeringens ekonomi- och verksamhetsstyrning, vilket fortsatt behöver prövas för att säkerställa rätt mandat på rätt nivå för att hantera även allvarligare händelseutvecklingar. Ett exempel på förslag som lämnats av myndigheten är att regeringen delegerar mandat till myndigheten vad avser att fatta beslut om utökad anskaffning av beredskapsvaror. Försvarsmakten vidtar även åtgärder inom myndigheten, bl a genomförs vid årsskiftet en omorganisation av myndighetens centrala ledning som bl a syftar till att säkerställa snabbare beslutscykler.

Antingen beror den här oförmågan att utrycka sig begripligt på inkompetens eller så är det avsiktligt för att sprida förvirring och öppna för tolkningar i varje stavelse. Iterativ i det första citatet betyder om jag förstår saken rätt ungefär upprepning/omprövning i kombination och ett annat ordval hade säkert varit möjligt.

Försvarsmaktens underlag består alltid av liknande ogenomträngliga ordkaskader sida upp och sida ner. Media kommer normalt aldrig fram till nyckelmeningarna i alla svårtuggade underbilagor. I ett nyhetsläge finns inte den tiden. När referaten av ÖB:s rubrikvänliga one-liners är publicerade faller saken i glömska till nästa gång. Men det är här budskapet till den politiska nivån döljer sig. På försvarsdepartementet kan tjänstemännen läsa av militärledningens attityd och inställning på eller mellan raderna. Och det är också förklaringen till att försvarsministern uttryckte sig som han gjorde i Sälen: Okej, ni har fått ert mandat, men bara om ni levererar, annars inte. Jag vet vad ni håller på med och tänker inte acceptera det. Frågor på det.

Micael Bydén är en smooth operator och insåg snabbt att klockan var slagen och håller nu med den M-ledda regeringen om att det blir alldeles utmärkt med försvarsanslag på två procent av BNP 2026 och på sikt mer än så. Helt om på stället, därtill nödd och tvungen. I en intervju i DN (11/1) hävdade han också att det finns risk för storkrig i Europa och då måste försvaret ta konsekvenserna av det:

–Till de som är förvånade kan jag säga att det är hög tid att vakna upp. För det är precis så det är. Ambitionerna är höga. Ekonomin är på plats. Det är finansierat. Men tiden är begränsad. Vi måste gå fram snabbare. Och det är en utmaning för min organisation att jobba på ett nytt sätt.

Enligt ÖB är det alltså inte längre läge att dra benen efter sig och kanske pratar han inte mer om att det krävs en mental omställning för att åstadkomma operativa resultat i något som liknar närtid, inte 2035 eller 2040. Den som vill vara elak kan jämföra med Ukrainas uppoffringar och resoluta militära agerande när Ryssland gick till angrepp. Som genom ett trollslag kom nu även Sveriges överbefälhavare till insikt om att det pågår ett krig på andra sidan Östersjön och att han måste agera med det för ögonen. Även om han fick hjälp på traven och det stör den invanda lunken i komfortzonen på Högkvarteret.