Stefan Löfven var på väg mot all-time-low, S-partiets sämsta valresultat genom tiderna. Om det är han själv eller partiet som tagit initiativet till avgången är inte glasklart. Nu kommer Löfven att få lämna med en sista stjärnsmäll. Coronakommissionens andra delbetänkande presenteras bara dagar före S-kongressen.

Kongressen i Göteborg, där Löfven nu inte kandiderar för omval, inleds den 3 november och avslutas fyra dagar senare. Den 31 oktober presenteras coronakommissionens rapport.

I den första fick regeringen svidande kritik för det höga antalet dödsfall i äldreomsorgen. I del två ska kommissionen bedöma smittspridningen i Sverige som helhet och vilka åtgärder regering och myndigheter vidtagit. Det kommer garanterat inte att bli rolig läsning och nu får Löfven rapporten kastad i ansiktet som avskedspresent. Någon gjorde en tavla med den datumkrocken när direktiven spikades och det var vid socialminister Lena Hallengrens departement i juni 2020. Undermålig timing och det hade varit lika illa, eller till och med värre, om Löfven skulle valts om till tonerna inte bara av Internationalen utan även av en rapport som sågar hans insatser.

Ett sådant misstag skulle ett socialdemokratiskt parti på tårna inte ha gjort med en valrörelse mindre än ett år bort. Det tyder på ett strategiskt förfall i ett parti där makten är viktigare än någon annat. Partikongresser ska manifestera styrka, inte ramas in av kritik. Ändå är det inget att förvånas över, det var ju inte första gången partiet inte inte hängde med riktigt i svängarna under Löfvens tid om man säger så.

Den pågående insatsen för att evakuera tolkar och annan personal som i decennier bistått militär och utrikesförvaltning har varit en ynklig uppvisning i sjabbel och avsaknad av moralisk kompass. Några av regeringens tyngsta statsråd har excellerat i dumma uttalanden medan Löfven låg kvar i hängmattan och begrundade sin framtid in i det sista medan andra länders ledare stod på barrikaderna.

Försvarsminister Peter Hultqvist hävdade att det skulle vara i strid med den svenska förvaltningsmodellen att rädda tolkarnas liv. Justitieminister Morgan Johansson drog till med att det skulle röra sig om 10 000 personer för att slå tillbaka mot kritikerna. Utrikesminister Ann Linde såg inga talibaner komma fast det var på TV varje dag och hävdade att den svenska beskickningen skulle fortsätta att hålla öppet när andra länder stängde. Till slut drog Hultqvist också till med att det inte fanns någon begäran om hjälp när media varenda dag har intervjuat utsatta människor i Kabul, till exempel en av tolkarna som gömde sig med sina fem barn i en källare.

Hultqvist smet en gång i tiden från sin egen militärtjänst och hann kanske aldrig lära sig att det sista man gör i försvaret är att lämna sina egna efter sig på slagfältet. Istället för att med all kraft försöka undsätta utsatta tolkar ägnade sig försvarsministern nu åt att skriva plumpa krönikor i lokaltidningen och gnälla över att det besvärliga säkerhetsläget i Afghanistan. Jo, det var just det.

Den amerikanska reträtten inleddes redan för 18 månader sedan under Donad Trumps presidenttid. I april satte Joe Biden 11 september som det symboliska datumet för tillbakadragandet, 20 år efter terrordåden i USA. Det fanns åtskillig tid att planera även för en ordnad evakuering från svensk sida. Stefan Löfven kommer nu att få även Afghanistanhaveriet inskrivet i sitt CV.

I opinionen har Löfven legat risigt till länge. I januari 2020 hade S 23,5 procent i Sifo. I februari meddelade han på eget initiativ att han tänkte sitta kvar som partiledare och väljas om vid kongressen i april 2021 (som sedan sköts fram och nu istället genomförs i november) utan att ha haft kontakt med valberedningen, ett brott mot all tradition i partiet i den delen. Men Löfven krattade för sig själv i manegen för säkerhets skull. Man kan tänka sig att han insåg att oddsen inte var de allra bästa. Makabert nog blev pandemin en tillfällig räddning. När krisen slog till slöt väljarna upp bakom den sittande regeringen. Efter fyra månader hade S gått upp till 31,7 i Sifo.

Innan Stefan Löfven nu meddelade sitt beslut hade pandemieffekten avtagit. I den senaste Sifo-mätningen var S nere på 24,1 procent, samtidigt gick Vänsterpartiet kraftigt framåt. Om Löfven hade lyckats klara ut höstens väntande budgetkaos kunde valrörelsen ändå slutat med ett förnedrande nederlag. 2014 blev han helgonförklarad efter att ha räknat hem 31 procent. Det var 0,3 procent över Mona Sahlins notering på 30,7 i valet 2010 som tvingade henne att avgå. 2018 var Löfven nere på rekordlåga 28,3 procent. Om han hade suttit kvar till 2022 hade han med största sannolikt lett S till ett historiskt nytt bottenrekord i valet för både partiet och sig själv. Nu kan han ta sin hatt och gå åtminstone utan att ha det också i bagaget.