Vid en ceremoni på Karlbergs slott på måndagen tog Michael Claesson emot Försvarsmaktens kommandotecken från avgående Michael Bydén. Allt enligt den tradition som den militära ritualen bjuder. Nu är han Sveriges ÖB och för befäl över Försvarsmakten i sex år framåt, till 2030.
Arméofficeren Michael Claesson har klättrat på lite i skymundan och har numera ett gediget cv att falla tillbaka på: sakkunnig i flera omgångar vid försvarsdepartementet, militär rådgivare både vid UD och Nato i Bryssel och chef för den svenska Afghanistanstyrkan.
Det stora karriärklivet kom först i mogen ålder. 2020 utnämndes han till Försvarsmaktens insatschef med ansvar för den operativa verksamheten med plats i försvarsledningen, alltså för bara fyra år sedan och vid 55 års ålder.
Med tanke på att höga militärer ofta muckar för alltid runt 60 kunde det mycket väl ha varit en slutposition. Michael Claesson tänkte inte alls i sådana banor.
När jag intervjuade honom i Högkvarteret var det en mycket entusiastisk generallöjtnant som anlände utrustad med en välfylld läderportfölj och en karta över Nordeuropa och Norra ishavet. Han lade ut texten om det redan då spända säkerhetsläget med ökad rysk aggressivitet i Sveriges närområde.
”Det är en sammansatt bild av ett antal olika markörer som gör att vi väljer metod och plats för hur vi uppträder med de resurser vi har. Man måste se helheten med Ryssland och västliga aktörer. Det är en och samma linje som rör sig från Arktis, ner över Östersjön och Centraleuropa till Svarta havet och östra Medelhavet och kanske längre än så.”
18 månader senare hade den hotbilden växlats över till en brutal rysk invasion av Ukraina i mars 2022. För Michael Claesson fortsatte karriären raskt uppåt. Vid årsskiftet 2023 blev han försvarsstabschef, snäppet under ÖB. I juni meddelade den borgerliga regeringen att Claesson stod på tur som nästa ÖB. Därmed befordras han till general och får fyra stjärnor på vapenrocken istället för nuvarande tre.
En 59-åring, Claesson, som ersätter en 60-åring, Bydén, hör inte till vanligheten i försvaret. Ett ÖB-skifte brukar även vara ett generationsskifte. Men försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson strödde lovord över den utvalde.
”Michael Claesson blir en mycket meriterad överbefälhavare. Hans viktigaste uppgifter kommer att vara att fortsätta Försvarsmaktens tillväxt, fullfölja Sveriges integration i Nato, stödet till Ukraina och samarbetet mellan det militära försvaret och återuppbyggnaden av det civila försvaret.”
Med ett kliv bakåt i tiden inledde Michael Claesson sin officersbana som löjtnant vid Skånska Dragonregementet i Hässleholm samma år som Berlinmurens fall avslutade det kalla kriget 1989.
För militären väntade ett kvarts sekels stålbad med regementsdöd och slaktade krigsförband över hela landet. Politikerna levde kvar i den eviga fredens tidevarv även när Vladimir Putin började visa sina militära tänder på allvar.
Den ryska inmarschen i Georgie 2008 blev ingen väckarklocka. Så sent som 2013 kallade alliansregeringens statsminister Fredrik Reinfeldt militären för ”ett särintresse”. Ständigt krympande försvarsanslag fick tjäna som finansieringskälla för andra områden.
Först med försvarsbeslutet 2015, ett år efter att Vladimir Putin skickat ryska invasionsstyrkor mot Krim och östra Ukraina för första gången, vände det så sakteliga uppåt igen. Det blev tio miljarder extra, en droppe i havet i sammanhanget.
Micael Bydén anammade med hull och hår den socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvists mantra att ”det tar tid att bygga militär förmåga”, en avledande manöver för att dämpa kraven på ökade anslag och anpassa försvarsutgifterna till Margareta Anderssons budgetprioriteringar.
Själv tyckte Bydén att det var en ”mental utmaning” att gå från nedrustning till upprustning. Man skulle kunna föreställa sig att det var tvärtom. När otåliga försvarspolitiker och debattörer krävde konkreta resultat, exempelvis fler brigader i armén och kängor och regnrockar till värnpliktiga soldater svarade han att ”vi går tungt” och det var inte vad alla ville höra när anslagen sköt i höjden på allvar efter försvarsbeslutet 2020. Micael Bydén blev inte utbränd på ÖB-jobbet som företrädaren Sverker Göranson men tappade med åren sin initiala entusiasm.
Michael Claesson skulle inte uttrycka sig som sin företrädare. Vid utnämningen till ÖB förklarade att han tar sig an uppdraget med ”stolthet, beslutsamhet, engagemang och energi”. Det låter mer som ”a man on a mission” än en som ser hinder på vägen. I en intervju på första ÖB-dagen var beskedet likartat: att han ”känner ett väldigt stort ansvar och tydligt krav på leverans.” Claesson är inställd på att göra avtryck och han kommer inte att dra sig för att tala klarspråk.
Nu kommer Michael Claessons ÖB-mandat att löpa parallellt med riksdagens försvarsbeslut för 2025-30. Under perioden spränger anslagsnivån 200-miljardersvallen. 2015 var summan 50 miljarder, en ökning med 300 procent. Om det räcker är en annan sak. Sverige måste uppfylla Natos krav på militär förmåga, en fungerande infrastruktur och civil beredskap.
Samtidigt finns det luckor och brister i alla försvarsgrenar. Armén ska försöka sätta fyra brigader på benen, utöka antalet värnpliktiga och anställa fler officerare. Plus ersätta materiel som ingår i stödet till Ukraina och betala för en mängd nya beställningar. Marinens nya ubåtar dröjer till 2029. Flygvapnets nya Gripenplan slutlevereras först 2030. Kostnaderna kan dra iväg. Michael Claesson kommer inte att sakna arbetsuppgifter. Stora utmaningar väntar för Sveriges nye ÖB.