Donald Trumps förmåga att domptera media har inte avtagit under hans andra presidentskap, snarare tilltagit.
Trump lever sitt presidentliv i en väl utvecklad symbios med amerikanska medier och dominerar nyhetsflödet totalt. Numera har han också Elon Musk vid sin sida. Techmiljardärens algoritmer sprutar ut Trumpvänlig propaganda på X dygnet runt.
Under det konstanta trycket av inlägg och utspel förvandlas medierna till megafoner i händerna på presidenten och hans operative consigliere. När de håller hov tillsammans i Ovala rummet inför ett stort pressuppbåd har Musk t o m tagit med sin lille son.
Närvarande journalister låtsas som att det regnar och ingen verkar riktigt kunna värja sig mot det som utspelas. Det finns ingen formel som fungerar för som motmedel när Musk går bärsärkagång i statsförvaltningen medan Trump sprider skräck i världen med sin nyvunna amerikanska imperialism. Allt genererar rubriker i en strid ström.
Traditionella medier gör sina försök att granska vad Trump säger och gör precis som under den första presidentperioden och mellanvalsåren i politisk exil, men är chanslösa när tornadon Trump drar fram med ständigt nya utspel.
Väl tillbaka vid makten förefaller nyhetsvinden också mer fördelaktig för Trump den här gången. Själv är han bättre förberedd och det återspeglas i nyhetsrapporteringen. Etablerade medier tenderar att gå på tomgång och har svårt att hänga när Trump skruvar upp tempot. Dessutom har anpassligheten i media ökat.
Redan när Trump fick segern inom räckhåll tvingade Washington Posts och Los Angeles Times ägare Jeff Bezos och Patrick Soon-Shiong’s sina ledarsidor att stå neutrala i kampen mot Kamala Harris. Så har det fortsatt. I LA Times ska Trumpkritiska artiklar numera balanseras med positiva inlägg enligt en ny redaktionell policy initierad av ägarsidan.
Direkt när valsegern var bärgad begav sig det vanligtvis Trumpkritiska värdparet för NSNBC:s ”Morning Joe”, Joe Scarborough och Mika Brzezinski, raka spåret till Mar-a-Lago och åt middag med Trump för att framgent säkra hans medverkan i programmet. Tittarsiffrorna var mer värda än journalistisk trovärdighet.
Än värre är när amerikanska mediejättar offrar sina egna stjärnor på Trumps triumfvagn för att ställa sig in hos presidenten.
Under den första ämbetsperioden var CNN:s chefskorrespondent i Vita Huset, Jim Acosta, Trumps fiende nummer ett i mediekåren. Ett replikskifte från Vita Huset i november 2018 är värt sin vikt i guld som en påminnelse om hur långt Trump är beredd att gå när han tycker att media tar sig friheter på hans bekostnad.
Vid en fullsatt presskonferens pressade Acosta presidenten om den pågående utredningen om rysk påverkan när han vann valet mot Hillary Clinton 2016. Trump reagerade med oförställd vrede.
Acosta: On the Russian, investigation, are you concerned…
Trump (avbryter): I’m not concerned about anyting about the investigation because it’s a hoax, that’s enough, put down the mic…
Acosta (behåller mikrofonen trots att en pressekreterare försöker ta den ur hans hand): Mr President, are you worried about indictment coming down on this investigation? Mr President…
Trump: I tell you what, CNN should be ashamed of itself, having you working for them, you are a rude, terrible person, and you shouldn’t be working for CNN.
Acosta: I think that’s…
Trump (avbryter igen): You are a very rude person, the way you treat other people are horrible. When you report fake news, that CNN does a lot, you are the enemy of the people.”
Det var en av många konfrontationer. Den ena holmgången följde på den andra. Jim Acosta stod alltid på sig. Vita Huset försökte dra in hans pressackreditering men fick ge sig när CNN åberopade konstitutionen. Trump blev mer och mer frustrerad. I sin TV-show ”The Apprentice” gav han folk sparken när han kände för det. Acosta rådde han inte på.
I juni 2019 gav Jim Acosta ut en bok om sin tid i Vita Huset. Passande nog döpte han den till ”The enemy of the people”. A Dangerous Time to Tell the Truth in America.”
Själv hävdar han att det är en parafras på ett citat om betydelsen av oberoende journalistik av Walter Cronkite, under ett par efterkrigsdecennier legendariskt TV-ankare på CBS:s kvällsnyheter: “We are not the enemy of the people. We are the defenders of the people.”
När Trump förlorade valet 2020 fick Acosta ett eget program på CNN, ”Newsroom with Jim Acosta”, på prime time förmiddagstid, 10.00. Några dagar innan Trump installerades för sin andra presidentperiod i januari var det slut på det roliga.
Utan förvarning kallades Acosta in till CNN:s CEO Mark Thompson, tidigare på chef för både BBC och New York Times, som meddelade att hans program skulle senareläggas 14 timmar, och sändas mellan midnatt och 02.00, betraktad som den sämsta nyhetstiden av alla: ”The Siberia of television news”, dvs en journalistisk dödsdom.
Förklaringen var att förändringen var en del av en större omläggning av tablån inkluderat stora nedskärningar i personalstyrkan och att Acosta skulle få lämna plats för Wolf Blitzers ”The situation room”. Kritikerna tolkade det som ett genomskinligt drag för att ligga bättre till hos Trump.
Jim Acosta köpte inte det argumentet, baserat på fakta klingade det ihåligt. Acostas show hade höga tittarsiffror på ett krisande CNN. Motivet bör alltså ha varit ett annat än det han fick nedkört i halsen efter 17 år som en av kanalens största profiler.
För Acosta återstod att ta förnedringen eller att kasta in handduken och säga upp sig. Han valde följdriktigt att sluta. I praktiken tvingades han bort ställd inför ett hopplöst alternativ.
I sin sista sändning tog han upp vikten av att media söker sanningen och kan göra det utan att mötas av repressalier från den politiska makten. Han citerade Cronkite och lade för egen del till: “Freedom of the press is not just important to democracy. It is democracy”.
Några veckor senare hade han samlat ihop drygt ett par hundra tusen abonnenter på sin nystartade ”The Jim Acosta Show” på Substack, lanserad under devisen ”Don’t give in to the lies. Don’t give in to the fear. Hold on to the truth.” Den lätt att förstå vem det syftar på och Acosta vet ju vad han talar om.
Den som jublade över att CNN slängde sin stjärnreporter under bussen var förstås Donald Trump. Nu slipper han möta sin antagonist öga mot öga igen. Redan när ryktet gick att Acostas program var i farozonen var Trump snabbt ute på den egna plattformen Truth Social:
“Wow, really good news! Jim Acosta, one of the worst and most dishonest reporters in journalistic history, a major sleazebag, has been relegated by CNN Fake News to the Midnight hour, “Death Valley,” because of extraordinarily BAD RATINGS (and no talent!). Word is that he wants to QUIT, and that would be even better. Jim is a major loser who will fail no matter where he ends up. Good luck Jim!”
Även andra Trumpkritiska medieprofiler har gått samma väg som Acosta efter maktskiftet i Vita Huset. På CBS lämnade Norah O’Donnell sin roll som programledare för ”Evening News”. Chuck Todd försvann från NBC:s klassiska söndagsprogram Meet the Press efter 18 år. Andrea Mitchells program ”Reports” ströks ur tablån på MSNBC efter 16 år.
Den kan vara en tillfällighet och finnas utlösande orsaker av varierande slag i varje enskilt fall, men onekligen utgör det ett mönster och fler lär följa om ledande amerikanska medier fortsätter dumpa medarbetare som en eftergift till Trump. Som det ser ut är oddsen låga på det. Om ägarna antar att det är vad tittarna efterfrågar kommer man inte att tveka att ta det steget för att försöka öka lönsamheten.
Själv kom jag att tänka på när jag träffade Acosta på Natos toppmöte i London 2019. I väntan på Trumps avslutande presskonferens hamnade vi intill varandra. Hans bok var utgiven och jag undrade hur det kändes att få så mycket skit av världens mäktigaste man: ”Inga problem”, blev svaret, ”det är bara att göra sitt jobb, inte så mycket att fundera över.”
En egen reflexion är att det förhoppningsvis finns även andra medierepresentanter med samma okomplicerade syn på journalistikens roll, både i USA och på andra håll, inklusive i Sverige. Behovet av orädda reportrar är större än någonsin när despotiska ledare tystar obekväma röster världen över.
Medias främsta uppgift är att aldrig vika sig för politisk maktutövning, Trumps eller någon annans. Det skriver Jim Acosta under på och det borde alla andra också göra.