Erdoğan såg ungefär lika uttråkad ut som han alltid gör när han tar emot utländska gäster – och det gör det turkiske presidenten på löpande band varje vecka.
Nu var det Ulf Kristerssons tur och de som mot bättre vetande trodde att porten till Nato som genom ett magiskt trollslag skulle öppnas på vid gavel kunde slå det ur hågen redan innan mötet tog sin början.
Den turkiske talmannen Mustafa Şentop meddelade via nyhetsbyrån AP att Sverige har ”många steg” kvar att uppfylla innan Turkiets nationalförsamling ratificerar Sveriges ansökan. Han klargjorde också att ”inga framsteg har gjorts beträffande våra krav på utvisningar”. AP:s text publicerades medan den svenske statsministern färdades i sin bil omgiven av beriden högvakt på väg mot presidentpalatset och det var ju lika utstuderat som vanligt.
Vilka förhoppningar den svenska regeringen verkligen hade inför mötet är svårt att säga, sannolikt inte särskilt höga. Både statsminister Kristersson och utrikesminister Tobias Billström vet precis som sina företrädare i den tidigare S-regeringen att det är Turkiet och Erdoğan som sitter på tolkningsföreträdet av terroristavtalet från Madrid.
Nu skickade turkiska företrädare i och för sig i väg välvilliga signaler dagarna före mötet och det kan ju ha lurat en och annan i fel riktning. Men samtidigt som Kristersson tidigare under dagen begav sig till mausoleet över Mustafa Kemal Atatürk, det moderna Turkiets grundare, publicerade den regimtrogna Daily Sabah nya smygfotograferade bilder från Stockholm på en person som Ankara enligt tidningen vill ha utvisad. Den kampanjen har pågått ett tag nu och träffat en rad individer som hängts ut med namn och adressuppgifter, och den här gången var det en stark och halvofficiell påminnelse om att frågan inte är det minsta bortglömd.
Vid pressträffen med Kristersson namngav även Erdoğan en av dem som Daily Sabah spårat upp i Sverige och kallade vederbörande för terrorist.
Hur långt Turkiet kommer att driva utvisningskravet är svårt att veta men det är inget man ger avkall på innan man har pressat ut så mycket som möjligt ur den nuvarande situationen. För svensk del kan det i värsta fall dröja till efter det turkiska president- och parlamentsvalet i juni 2023 innan Turkiet ger grönt ljust för Natointrädet. Under tiden står Sverige och stampar i alliansens väntrum utan kollektiva försvarsgarantier enligt artikel fem i Natofördraget och det är ingen bra plats att vara på med ett krig som rasar i närområdet. I bästa fall blir det en julklapp före årsskiftet.
Innan dess kommer inget att hända. Nu väntar Erdoğan till att börja med in ratificeringen i Ungern. När den är klubbad och klar i det Viktor Orbán-kontrollerade parlamentet sitter den turkiske presidenten med alla trumf på hand och han kan skrida till verket när han så önskar.
Eventuellt skulle ett amerikanskt godkännande av affären med stridsflygplanet F-16 vara en hjälpande hand för Sverige och Finland. Får Erdoğan sina plan har han i alla fall vunnit något på sitt utdragna motstånd mot ländernas Natoansökningar. Tills vidare kan det kortet bara spelas i den kommande valrörelsen för att bevisa för hemmaopinionen att presidenten inte viker sig en tum i kampen mot kurdiska PKK-kopplade organisationer, YPG och andra som Turkiet stämplar som terrorister oavsett vad andra länder anser om saken.
För Ulf Kristersson och hans ministrar står det efter Ankara-besöket och det till synes skärpta tonläget mot YPG fullständigt klart att Magdalena Andersson och andra ledande S-företrädare inte drar sig ett dugg för att försöka vinna inrikespolitiska poäng på att beskriva det som att regeringen kryper förTurkiet, och hellre blåser till strid än står fast vid den gemensamma utfästelsen om enighet mellan nuvarande och tidigare regering i försöken att kravla över Natos tröskel i någorlunda närtid.
Undrar vad chefsförhandlaren Oscar Stenström, tidigare Anderssons statssekreterare, tycker om att hans tidigare chef valde konflikt i Natofrågan dagarna före samtalen i Ankara, särskilt som kritiken i sak inte har med verkligheten att göra.
Den enda trösten är att alla läskunniga själva kan se vad S-regeringen skrev under i trepartsavtalet från Natos toppmöte i Madrid i slutet av juni. I paragraf 4 och 5 finns lika långtgående avståndstaganden från kurdiska organisationer som i Tobias Billströms uttalanden i Ekots lördagsintervju. Det kan ju också tänkas att någon i media orkar läsa detta vad det lider och ställer relevanta motfrågor till Andersson & co och inte bara sväljer S-spinnet med hull och hår. Det skulle vara uppfriskande.
Ulf Kristersson fick hur som helst skaka hand med Erdoğan i Ankara. Mer blev det inte den här gången.
– Jag har berättat om våra förväntningar på konkreta steg för att uppfylla vår överenskommelse om Nato. Jag hoppas på en mer positiv bild vid nästa möte, sammanfattade den turkiske presidenten läget.