Trots diverse inställsamma ord och det skarpa avståndstagandet från den kurdiska PKK-kopplade YPG-gerillan kommer statsminister Ulf Kristersson (M) inte att få med sig ett medlemskap i Nato från sitt besök Ankara. Skälet är lika enkelt som självklart.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan tänker under inga omständigheter ge bort initiativet och avgörandet angående Sveriges och Finlands Natoansökningar och överlämna det i händerna på Ungerns premiärminister Viktor Orbán.

I så fall blir det ju Orbán som sitter med trumf på hand och kan börja ställa ultimatum i olika riktningar, t ex på att EU-länderna, merparten också Natomedlemmar, dämpar kritiken mot den ungerska regimens bristande respekt för oberoende medier etc.

Därför dröjer den turkiska nationalförsamlingens ratificering i väntan på att det ungerska parlamentet gett sitt godkännande, sannolikt i mitten av december. Ulf Kristerssons pratstund med Erdoğan i Ankara på tisdag kommer inte att ändra på detta.

Vad som händer efter det är en öppen fråga. Om Erdoğan ger sin välsignelse kan det gå snabbt och vara klubbat och klart kring årsskiftet, annars kan det dröja ett halvår, till efter president- och parlamentsvalen i Turkiet i juni 2023. Åtminstone.

Efter mötet med Natochefen Jens Stoltenberg (4/11) noterade Erdoğan på Twitter att Sverige och Finland själva avgör när Turkiet godkänner ansökningarna, beroende på hur snabbt länderna uppfyller terroristavtalet från Madrid i slutet av juni. Att den svenska regeringen avvisar ”nära samröre” med YPG är ett steg på den vägen. Återstår utvisningarna. Men först måste det Orbán-kontrollerade parlamentet i Budapest ge klartecken till Sveriges och Finlands inträde. Innan dess händer inget på den turkiska sidan. Så lättvindigt ger Erdoğan inte bort nycklarna till Nato.