Historien har en tendens att upprepa sig – kommer det att ske även med regeringsbildningen?
På måndag ska Stefan Löfven (S) redovisa sitt uppdrag för talmannen. Då har krisen pågått i två veckor och hittills följer dramaturgin väl upptrampade spår.
Minns hur talmannens tågordning såg ut efter valet 2018 (✅ i förhållande till 2021):
- Stefan Löfven röstades bort. ✅
- Ulf Kristersson (M) sonderade utan resultat. ✅
- Stefan Löfven sonderade, resultatet får vi veta på måndag. ✅
Så långt följer det alltså samma spår som senast det begav sig. Då misslyckades Stefan Löfven med att att få fram ett regeringsunderlag vid första försöket. Då rullade det vidare ytterligare tio veckor över årsskiftet 2019:
- Ulf Kristersson sonderade för att pröva stödet i riksdagen, misslyckades och röstades ned.
- Annie Lööf (C) sonderade och misslyckades.
- Stefan Löfven sonderade, misslyckades och röstades ned i riksdagen.
- Under jul- och nyårshelgen manglades januariavtalet fram. Löfven II tillträdde efter acceptans i riksdagen.
Nu har talmannen Andreas Norlén sagt att ambitionen är att skynda på processen. Kristersson och Löfven har i första rundan fått några dagar på sig istället för ett par veckor vardera. Om Löfven ber om mer tid nu vet vi först efter mötet med talmannen på måndag.
Huvudpersonen i detta drama är varken statsministern eller talmannen.
Primadonna står på italienska för ”den första damen”, i operasammanhang är det ensemblens stora stjärna som allting kretsar kring på scenen. Under regeringsbildningen är det Annie Lööf som spelar den rollen, då som nu. Alla andra bleknar i jämförelse med nej-drottningen.
La Primadonna (C) avgör på egen hand vilka partier som är demokratiskt rumsrena och ska få diskutera politiska frågor med andra partier. Förfarandet exkluderar V och SD med sammanlagt ungefär 30 procents väljarstöd. La Primadonna (C) skrapar för egen del ihop mindre än en tredjedel men sätter likväl utan att blinka agendan. Ett enda mandat från valet 2018 gör det möjligt. S, MP, V och C har 175 ledamöter i riksdagen. M, KD, L och SD kan samla ihop 174 om alla följer partilinjen.
Vid januariavtalet fanns det en politisk grund för en uppgörelse i den så kallade mitten. Nu har den möjligheten fallit eftersom L vill ha en borgerlig regering. Allt handlar nu i grunden om det enda mandatet.
C:s rebell Helena Lindahl har rättat in sig i ledet, frivilligt eller under tvång. I hennes valdistrikt i Västerbotten är nomineringarna till riksdagslistan 2022 öppna. Om Lindahl hade röstat mot partiet är det inte så sannolikt att hennes namn hade funnits på den listan, om man säger så.
På regeringssidan har landsbyggdsministern Jennie Nilsson (S) avgått för att säkra stöd för Löfven i riksdagen. Hur vilden Amineh Kakabaveh (fd V) tänker agera vid en omröstning i riksdagen är oklart. Hon är socialist och vill ha en politik som gynnar flertalet, inte fåtalet. Det låter inte som La Primadonna (C).
I skrivande stund ser läget låst ut. Löfven kan chansa på en omröstning utan att det finns en sakpolitisk uppgörelse med C och L, vare sig innehåll eller framtida samarbete. Det kan lyckas och då tillträder Löfven III med en rösts marginal utan budgetunderlag drygt ett år före valet. För statsministern själv spelar det sannolikt ingen som helst roll, han lyckas då med sin föresats att sitta kvar och kan väljas om som partiledare vid S-kongressen i början av november med stöd av sitt ämbete. Först en månad senare går riksdagen till beslut om budgeten och då har Löfven sagt att han ska avgå om regeringens förslag faller. Tvingas han släppa ifrån sig makten och den politiska härligheten redan före partikongressen är omvalet inte alls lika självklart. I kulisserna slipar tänkbara efterträdare knivarna. Det är Löfvens svaga punkt.
La Primadonna (C) vägrar ta i V med tång och kan nu tänkas göra som 2018. När Kristersson hade röstats ned tvingade Annie Lööf till sig uppdraget att sondera av en motvillig talman. Hon fick en vecka till skillnad mot Löfvens och Kristerssons två, hon sonderade inte uttalat för att själv bilda regering utan för att undersöka alternativ.
Vad som står på önskelistan nu går det bara att spekulera om. Ett alternativ är att La Primadonna (C) tänker sig att bli Sveriges första kvinnliga statsminister.
Vid en utdragen kris kanske S och M till slut skulle kapitulera och släppa fram C i en minoritetsregering, kanske tillsammans med L, om L nu vill det. 1978 tillträdde Ola Ullsten (FP) som statsminister med stöd av 39 mandat i riksdagen. La Primadonna (C) har nu 31 att luta sig mot. Om det är dit Annie Lööf siktar kommer Löfven att få kasta in handduken på måndag. Hur det slutar i det långa loppet är då skrivet i stjärnorna.